The meagre Argyrosomus regius, one of the largest sciaenidae in the world, is a valuable resource for fisheries and aquaculture. Despite its socioeconomic relevance, knowledge about population dynamics and wild stocks is still scarce, and conservation risks are associated with overexploitation. Two genetic distinct groups, one in the North Atlantic Ocean and one in the eastern Mediterranean Sea, were identified by previous studies. However, little is known about the genetic structure of the Atlantic group, where four important spawning areas have been identified. To assess if each spawning area is an independent breeding unit, the genetic diversity, populational structure, and demographic history of A. regius along the North–East and Eastern Central Atlantic coast were analyzed, using 15 microsatellite loci. Results corroborate the hypothesis tested, suggesting four genetic groups: a first group encompassing individuals from the Gironde spawning area, a second group encompassing individuals from the Tagus spawning area, a third group corresponding to individuals captured in the Algarve region, and a forth group gathering individuals from Morocco and Mauritania. This study reveals the need for specific fisheries management plans considering genetic structure information, and highlights the need for international cooperation.

The meagre is among the largest Sciaenidae in the world (max: 230 cm, 103 kg), with a wide distribution range encompassing the NE and CE Atlantic Ocean and the Mediterranean Sea. The life cycle in Atlantic waters includes migratory movements from feeding and overwintering areas at sea to spawning and nursery areas in estuaries and coastal waters. However, significant spawning aggregations are only observed in five locations, among which is the Tagus estuary (Portugal). The meagre fishery that takes place within the Tagus estuary is significant, accounting for approximately two-thirds of Portuguese meagre catches. Despite its economic relevance, the meagre movements in that region remain largely unknown. The existence of a target fishery inside the estuary alongside a lack of routine biological data collection targeting the species and incipient fisheries control in the area, highlight an urgency to adopt innovative methodologies to unravel meagre migrations and its use of critical areas. We present the first insights of movement patterns and habitat use in the Tagus estuary using acoustic biotelemetry data collected between 2019 and 2021. The acoustic receiver array obtained a total of 142.183 registers from a total of 34 individuals tagged. From the tagged specimens, 33% revisited the Tagus estuary in subsequent years at least once, during the spring and summer, and 49% remained in the Tagus at least until autumn. Further analysis was conducted with juveniles tracked over 3 years to identify critical nursery areas using dynamic Brownian bridge movement models (utilization distribution estimations). The effects of abiotic conditions on the meagre behaviour were assessed using in situ sensor data (e.g., temperature and salinity) and other environmental predictors (e.g., photoperiod and tide cycle) and an explanatory model was developed that helps to understand the use of the Tagus estuary by juveniles. The information collected will be discussed in light of possible applications to promote sustainable management of meagre fisheries in the Tagus estuary and adjacent coastal areas.

We used acoustic telemetry to investigate the nursery habitat use of 33 juvenile meagre Argyrosomus regius (mean size = 581 ± 105.1 mm), recording more than 60,000 detections in the Tagus estuary, located in the North-Eastern Atlantic. All individuals used the nursery area from spring to autumn, and a small number (22.2%) remained in the Tagus estuary during winter. Daily movements averaged 6.2 ± 1.9 km, with maximum daily distances reaching 41.2 ± 17.3 km. Peak movement activity was observed in July-October (average distance = 367.3 ± 240.3 km), and predominantly during the night. Furthermore, larger sized individuals returned to the Tagus estuary in subsequent years, typically using this habitat from May to October for an average of 108.5 ± 43.0 days. Spatial analyses indicated that the lower and middle sections of the Tagus estuary serve as important nursery habitats year-round, whereas the upper estuary functions as a nursery primarily from March through June. Network movement analyses highlighted that specific areas in the middle and lower reaches exhibit higher movement activity. Generalized additive modelling indicated that the occurrence of juvenile meagre in the Tagus estuary was significantly influenced by temporal and environmental variables, including day of the year, salinity, dissolved oxygen, and temperature, measured both in the estuary and in the adjacent coastal area. These findings enhance our understanding of the habitat use in estuarine nursery areas and emphasise the importance of incorporating targeted fisheries management strategies in nursery areas to promote the sustainability of this ecologically and economically important fish.

Sedan år 2007 utförs standardiserade provfisken med nordiska översiktsnät (SS-EN 14757) i knappt hälften av de så kallade trendsjöarna inom nationell miljöövervakning. 15 sjöar provfiskas varje år och 30 vart 6-e år, med 8-48 bottennät och 0-10 pelagiska nät, beroende på sjöns area och djup. Vi utredde om det går att upptäcka skillnader mellan år med färre nät och trender över tid med glesare än årlig frekvens. I så fall ryms fler sjöar inom oförändrad budget, och nuvarande sjöar kan behållas om budgeten minskar. Dessutom ska svenska myndigheter ska sträva efter att minska onödigt lidande och dödande i förhållande till nyttan vid användningen av försöksdjur, i enlighet med principen 3R (reduce, refine, replace). I denna rapport fokuserade vi på konsekvenser för kvaliteten på insamlade data genom; 1. ett minskat antal lagda nät vid ett givet provfiske, 2. en minskad frekvens till vart annat år för sjöar som idag provfiskas varje år. Dessutom indikerade vi hur kostnader (antal fältdagar) kan påverkas av förändrad nätläggning i tid och rum. Med begränsad tid till punkt 1 analyserades data från en sjö (Stensjön), som grund till senare analyser för andra sjöar. Vi använde en beräkningsmetod ifrån tidigare optimering av kustfiskövervakningen, modifierad för beräkning av artspecifik fångst per ansträngning (antal och biomassa) och de indikatorer som ingår i tre multimetriska fiskindex som används i bedömning av ekologisk status enligt ramdirektivet för vatten. Via bootstrap gjordes 10000 slumpmässiga urval av åtta nät vardera i tre djupstrata (standard för en sjö av Stensjöns storlek), för varje år under 1994- 2021. Därefter upprepades proceduren med sju, sex, fem och fyra nät per djupstratum och år. Med nuvarande nätansträngning uppfylldes målet att särskilja skillnader på 100% mellan år i ansträngning mellan år för de vanligaste fiskarterna i sjön och för alla indikatorer i bedömningsgrunderna. I just denna sjö skulle vi ha upptäckt skillnader mellan år med de lägsta och de högsta observerade värdena även om vi bara hade lagt sex eller fler nät per djupstratum. För punkt 2 analyserades befintliga dataserier från 15 sjöar som nu provfiskas varje år. Ickeparametriska trendtester visade att med provfisken vart annat år var sannolikheten lägre att vi skulle ha upptäckt ökningar eller minskningar över tid jämfört med provfisken varje år. Några åldersbaserade indikatorer kunde dock beräknas för alla år, även på urval av prover tagna vart annat år. Med provtagning vart annat år kunde en ökande trend i abborrens storlek upptäckas för 61% av signifikanta trender med provtagning varje år. För de vanligaste arterna abborre och mört kunde vi i 74 respektive 68 % av jämförelserna upptäcka samma starka eller svaga årsklasser med prover från vartannat som med prover från alla år. Hypotetiska beräkningar indikerade att flest fältdagar (195) skulle frigöras per sexårsperiod om 15 sjöar med årligt provfiske istället provfiskas vart annat år. Det skulle kunna motsvara provfiske en gång vart sjätte år i många av de trendsjöar som idag saknar provfiske. 57 fältdagar skulle frigöras om frekvensen halverades i de fyra sjöar som bara har årliga provfisken sedan 2007. Minskning med en fältdag per provfiske i sjöar med en ansträngning på minst 24 nät motsvarar 68 frigjorda fältdagar. Alla reduktioner av antal lagda nät skulle leda till färre dödade fiskar per sjö och sexårsperiod, i linje med 3R-strategin. Sjöar med årligt provfiske ger viktig information om mellanårsvariation, som behövs för att tolka resultat från sjöar med glesare provfiskefrekvens, i den nationella miljöövervakningen och i program som drivs av andra aktörer. Ur detta perspektiv är det klokast att försöka minska antal nät per provfiske, om det kan göras med godtagbar kvalitetssänkning. En sådan bedömning behöver göras för varje sjö, t.ex. med den metod som i detta projekt anpassades till data från Stensjön.

The meagre Argyrosomus regius (Asso, 1801) is a marine migratory species with a wide distribution range encompassing the north-eastern and central-eastern Atlantic Ocean, the Mediterranean Sea, and the western Black Sea. A. regius is one of the largest overexploited sciaenids, being a valuable resource for aquaculture and fisheries along its distribution range. The Iberian Peninsula is considered an intermediate area between two genetically distinct groups of A. regius populations, one in the north-eastern Atlantic Ocean and one in the eastern Mediterranean Sea. The current knowledge on the population dynamics and distribution of this species has been derived from commercial and recreational fishery catches; therefore, little is known about the importance of the Iberian Peninsula for the species’ management and conservation. The aim of this study is to evaluate the A. regius population genetic structure along the Portuguese coast taking into consideration the north-eastern Atlantic region. To achieve this goal, the genetic diversity, differentiation, populational structure and demographic history of A. regius populations along the Atlantic coast were analyzed using 15 microsatellite loci. The detected populational structure indicates that A. regius species in Portugal are divided into two distinct stocks, one across the Portuguese western coast, possibly related to the Tagus spawning and nursery area, and another one on the southern coast. This study reveals the need for A. regius-specific fishery management plans in Portugal and underlines the importance of considering the genetic structure of A. regius populations when delineating such management plans.